Från och med idag kommer någon annan att bo i min morfars lägenhet. Den är tömd och städad, nycklar och pengar överlämnade - bytt bytt kommer aldrig igen. Och visst känns det sorgligt.

Jag gick aldrig upp i lägenheten efter att min morfar dog. Jag ville komma ihåg den som den var och inte som ett tomt skal utan de rätta människorna där. Jag tillbringade mesta delen av min uppväxt i den lägenheten hos min morföräldrar när mamma och pappa jobbade, så visst fanns där minnen. Jag fick ärva pengar och lite saker men för mig så sitter inte minnena i saker utan i huvudet där jag kan plocka fram dem när jag vill.